Ett projekt inom ramen för .labb Dalarna, Magasinet i Falun och projektet GlocalActionGlobalReaction.

Utställningen Portraits of Thoughts, Magasinet 21/5 2010

Av Åsa Andersson Broms, 2010

”Bilden av Dalarna”… Tusentals arbeten, hela institutioner och mängder med projekt och broschyrer har producerats för att berätta om vilka dalfolket är. Hur bra regionen är och hur kreativt och entreprenörsstarkt Dalarna är. Arbetsamma, rekorderliga och pålitliga. Nära till naturen och kulturen!

Om man läser bilden noga kan man också se en annan bild. En bild där gräsmattorna är välklippta ända ut på högerkanten och där nästan alla stugor är röda med vita knutar för att inte störa den enhetliga bilden. Och den här delen av Sverige har ett så gott själförtroende att landskapet ryms ”på en enda liten kula med hela Dalarna”. Övriga delar av världen tycks ointressanta. Allt finns ju här! Dalarna, världens mitt! För när Sverige ska berätta för världen om sitt land så åker dalahästen med. Det folkloristiska finurliga hantverket representerar kraft och gedigen kulturell historia. Hela Sverige får bära bilden av Dalarna.

Men den här bilden som den framställs här, stämmer den?
Hur ser den egentligen ut, bortom den bild som vi vant oss vid? Bortom den affirmerade, den ärvda och den bild som projiceras för att sälja regionen.
För mitt i den här kulturidyllen lever människor, av fri vilja och av ofrivilja. Det finns människor i Dalarna som förvaltar traditionen benhårt och det finns människor som dagligen sticker hål på regler och föreställningar. Hur tänker dom?

Dalarna har en speciell plats i Sveriges hjärta. När den skapades är förstås svårt att datera, och jag är inte heller personen att ens försöka. Men på 1500-talet när Gustav Vasa flydde dansken sökte han hjälp hos dalmasarna som var pålitliga och starka. När Våmhuskullorna sålde sina arbeten i Stockholm och världen så visste man att det var äkta vara och skapat i hjältemod. Och när de två konstnärerna Carl Larsson och Anders Zorn lyckades romantisera bilden av Dalarna ända in i de intellektuella stånden accepterades regionen som sinnebild för svensk kultur. Att fotografen Karl Lärka tiden innan andra världskriget skickades ut för att dokumentera den rena rasen i Siljanstrakten, ger ytterligare en dimension till helyllestämpeln.

Varför framställs Dalarna som om det fortfarande är 1800-tal? Vad hände med hantverket, musiken, nyskaparna och överlevarna?
Naturligtvis finns de kvar men ibland tycks det vara svårt att se det som finns alltför nära.

När kulturvaggan en gång gungades igång, varifrån kom inspirationen? Vad influerade dalfolket? Var människorna konservativa och ängsliga för nymodigheter även då?

Vi befinner oss inte i 1800-talet längre
Trots historien så lever vi alla i en pågående samtid. En tid som många upplever som helt gränslös. Sociala interaktioner med människor runtom i världen görs numera med en fingertryckning. Att låna salt hos grannen kräver långt mer energi och mod numera.

Hur påverkas egentligen vår livsstil och våra referenser (kulturellt, ideologiskt) av medier och globala nätverk?
Vad bär vi med oss historiskt och hur hanterar vi vårt arv i en ny ”världsordning”, socialt – och inte minst själsligt?

Vår bild av världen är inte avd den varit. Världen finns hemma. Unga behöver inte fjäska för musikmagistern för att få spela hemmagjord musik i aulan. Allt man behöver göra är att lägga ut sig på YouTube. Fantastiska inredningsmorsor behöver inte längre prata sönder grannarna. De gör en blogg för att få en skara beundrare. Allt det här om nätets möjlighet har vi redan hunnit älta ett par varv trots att det är så nytt. Vi diskuterar faror och fördelar.

Det här nya sättet har påverkat oss. Och det påverkar oss ständigt. Hur vi lever, arbetar och umgås. Det påverkar våra värderingar, våra ideal och våra normer.
Vart du än bor i värden (under förutsättning att du har tillgång till Internet och tv) har vi samma referenser. Vi har sett samma filmer, sett samma dokusåpor, spelar tillsammans i samma online-spel och använder samma sublima accessoarer som våra gemensamma popstjärnor.

Allt det där ytliga är lätt att anamma och kanske det som är lättas att se. Men det finns också en mer osynlig del som handlar om värderingar, ideologier och etik och moral.

Till slut
Klichébilden om vad Dalarna är, den ser vi kanske. Det här projektet går istället ut på att med samtiden som gemensam plattform samtala om ideologier, normer och platsen på jorden och i livet.

Med i bagaget har vi gemensamt en förhållningssätt till Dalarna. Vi har erfarenheter som skiljer sig åt, men vi har också ett nu gemensamt.

Tillbaka